Thoughts on sleepless nights..

Man ser och lär. Man gör misstag och lär. Man sårar och sviker, och lär. Man blir sårad och sviken och lär..
Visst är en del av livet det ständiga att lära sig. Och förbättra sig. Bli starkare, klokare och vänligare. Men ibland faller man pladask av ett knytnävslag rätt i magen. Det finns folk som mår så dåligt och är så olyckliga att dom suger energi från andra genom att smutskasta, tala ner och på olika sätt mentalt eller fysiskt skada. Jag förstår inte varför. Men jag förstår att jag förmodligen tidigare i livet gjort så själv mot någon eller flera. Är det då nu karma som talar in..?
Jag var med om en obehaglig sak igår. Egentligen oxå helt obetydlig. Men inte för mig. Jag blev sårad. Otroligt hårt tog jag det.. Och det var nog inte förrän just nu jag insåg att det i slutänden gjorde mig något gott. Han i fråga gjorde mig inget gott. Hans tanke var inte god över huvud taget. Och han tänkte inte längre än näsan räckte, eftersom han inte förstod att han förlorade någon eller någras förtroende och jag istället vann styrka och klokhet. Och vilja att vilja ta ännu mer hand om de som står mig allra närmast.

Någon denna som inte känner mig. Uttalade otroligt elaka och falska saker om mig till någon som för mig betyder mycket... Det var inte värre än så alltså. Men alla vill vi väl bara vara omtyckta ellerhur..? Och inte vill vi att falska rykten ska spridas runt heller. Så i detta nu tänker jag noga noga på vilka jag talat illa om, skvallrat om eller kanske varit stött mot det senaste.. Och jag fick mig en knäpp på näsan att lika sårad jag blev, lika sårad blir den jag göra samma mot. Vi lever och vi lär.

Jag tror vi måste fokusera mer på att tala gott om de vi gillar och inte tala alls om de vi inte gillar. För skitsnack är bara inte värt det.

Så söndag kort och gott. Min helg har varit HELT underbar med massa härliga stunder, och någon stund eller två fylld av lärdom om "Som man själv vill bli behandlad, ska man behandla andra!"

Sov så gott alla kära..<3


Anyway.. Who said it would be easy..?

En kopp kaffe och Whitney Houston är min vän denna stund. Tankar snurrar i detta nu. Ensamstående, tvåbarns mamma, småbarns mamma som varit sjukskriven/mammaledig i 2.5 år och nu satt igång att jobba.. Ingen har det lätt och alla är vi av olika slag trötta, utmattade.. Och jag vill inte klaga. Positivt tänkande leder en långt på vägen. MEN! Gooooosh! En 1-åring och en 10-årig förpubertal dotter... Underbart, yes! Jobbigt? Hur orkar man egentligen?? Jag vet att många tänker precis samma, men färre vågar tala högt om det.

Hur mår du då?

- Jo tack jag mår TOPPEN! Och barnen är sååååå underbara och snälla och skötsamma och sover om nätterna och gör sina läxor och bäddar sin säng. Och förhållandet är heeeeelt amazing. Vi har det så himla underbarat och har sex flera gånger om dagen och bråkar ALDRIG. Han är bara såååå förstående och fantastiskt min fiiiiina man!
GUD LIVET LEKER OCH PENGARNA FLÖDAR!


Känner någon igen detta??? Har ni hört någon säga såhär eller har ni själva kanske utövat frasen på Ica tidigare ikväll när ni mötte den där gamla klasskompisen från högstadiet?!

Jag ska vara så "Up in your face" och säga BULLSHIT!

Hur många av mina vänner som läser detta har hört MIG säga detta? Jaja vi är så rädda för att verka misslyckade eller dåliga i andras ögon så det blir på något sätt nödlösningen för att istället verka vara som alla andra.

Alltså i princip alla vill vara som alla andra familjer. Frågan är vem i grund och botten är det då som har det så här ständigt rosenrött?

Ikväll har vårat hem brunnit av bråk. En arg upprörd mamma och en ännu argare och upprörd 10 åring har kommit på kant rejält.. Och nu känner jag mig bara tom. Jag känner mig inte som världens bästa mamma och jag tänker fram och tillbaka hur jag ska göra för att orka med allt bättre... Jag har sedan jag började jobba i början av januari missat min, Denise OCH  Vildas tandläkartider!! Och tre av mina egna läkartider!!! Jag glömmer ALLT!! Min hjärna verkar vara full med annat... Jag vet att det är sånt här man inte erkänner. För det är fult. Men jag tror på öppenhet och ärlighet. För jag vet att sååå många som läser detta känner igen sig och känner en liten lättnad över att de får det bekräftat att de inte är ensamma.

Vi behöver finnas lite mer för varandra och lite mindre för de som inte är bra för oss.
Hoppas nu att ni sover riktigt gott i natt alla kära..♥
Jag kommer det med. Om en stund.

Till sist vill jag säga att livet är både underbart och gott att leva. Och för var dag som går så blir det bara bättre. Men visst behöver det vara lite törnar och motgångar och sorg för att det faktiskt ska vara så. Ja så att livet blir mer och mer underbart för var dag alltså.

Puss och God natt.

RSS 2.0