Anyway.. Who said it would be easy..?

En kopp kaffe och Whitney Houston är min vän denna stund. Tankar snurrar i detta nu. Ensamstående, tvåbarns mamma, småbarns mamma som varit sjukskriven/mammaledig i 2.5 år och nu satt igång att jobba.. Ingen har det lätt och alla är vi av olika slag trötta, utmattade.. Och jag vill inte klaga. Positivt tänkande leder en långt på vägen. MEN! Gooooosh! En 1-åring och en 10-årig förpubertal dotter... Underbart, yes! Jobbigt? Hur orkar man egentligen?? Jag vet att många tänker precis samma, men färre vågar tala högt om det.

Hur mår du då?

- Jo tack jag mår TOPPEN! Och barnen är sååååå underbara och snälla och skötsamma och sover om nätterna och gör sina läxor och bäddar sin säng. Och förhållandet är heeeeelt amazing. Vi har det så himla underbarat och har sex flera gånger om dagen och bråkar ALDRIG. Han är bara såååå förstående och fantastiskt min fiiiiina man!
GUD LIVET LEKER OCH PENGARNA FLÖDAR!


Känner någon igen detta??? Har ni hört någon säga såhär eller har ni själva kanske utövat frasen på Ica tidigare ikväll när ni mötte den där gamla klasskompisen från högstadiet?!

Jag ska vara så "Up in your face" och säga BULLSHIT!

Hur många av mina vänner som läser detta har hört MIG säga detta? Jaja vi är så rädda för att verka misslyckade eller dåliga i andras ögon så det blir på något sätt nödlösningen för att istället verka vara som alla andra.

Alltså i princip alla vill vara som alla andra familjer. Frågan är vem i grund och botten är det då som har det så här ständigt rosenrött?

Ikväll har vårat hem brunnit av bråk. En arg upprörd mamma och en ännu argare och upprörd 10 åring har kommit på kant rejält.. Och nu känner jag mig bara tom. Jag känner mig inte som världens bästa mamma och jag tänker fram och tillbaka hur jag ska göra för att orka med allt bättre... Jag har sedan jag började jobba i början av januari missat min, Denise OCH  Vildas tandläkartider!! Och tre av mina egna läkartider!!! Jag glömmer ALLT!! Min hjärna verkar vara full med annat... Jag vet att det är sånt här man inte erkänner. För det är fult. Men jag tror på öppenhet och ärlighet. För jag vet att sååå många som läser detta känner igen sig och känner en liten lättnad över att de får det bekräftat att de inte är ensamma.

Vi behöver finnas lite mer för varandra och lite mindre för de som inte är bra för oss.
Hoppas nu att ni sover riktigt gott i natt alla kära..♥
Jag kommer det med. Om en stund.

Till sist vill jag säga att livet är både underbart och gott att leva. Och för var dag som går så blir det bara bättre. Men visst behöver det vara lite törnar och motgångar och sorg för att det faktiskt ska vara så. Ja så att livet blir mer och mer underbart för var dag alltså.

Puss och God natt.

Kommentarer
Postat av: Britta

som sagt känner igen det och vet att flera har likadant....

2012-02-26 @ 20:32:28
Postat av: tjockismamman

åhhjaa glömda läkartider och kvarglömda kläder m.m hittills har jag allafall INTE glömt någon barn någonstans l



2012-03-10 @ 09:01:01
URL: http://timaki-timaki.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0